Bästa tiden på dygnet!

Jag älskar då jag vaknar före alla i familjen och kan gå ner och dricka mitt kaffe i lugn och ro framför datorn. Jag hinner läsa morrontidningarna i lugn och ro. Uppdatera mig alldeles för mig själv.

När jag var yngre, då för länge sedan..., så behövde jag aldrig väckarklocka. Jag vaknade av mig själv mellan halv 6 och 6 och brukade stiga upp och fika med pappa. Vi satt alldeles tysta i köket och bara väntade in morgonen. Pappa läste tidningen och jag brukade göra mina läxor då.

När jag har haft arbete och det varit tvunget med övertid, så har jag haft fördelen att själv bestämma när övertiden ska göras. Och jag stiger hellre upp kl 5 och gör extratimmarna än att jag ska stanna efter arbetet. Min hjärna funkar helt enkelt bättre på morgontimmarna.

Jag är glad över att vi faktiskt är ganska morgonpigga allihop i familjen. De morgnar (stavas det så?????) som vi sover längre än till kl 9 under ett år tror jag att jag kan räkna på ena handens fingrar.

Nackdelen är ju då att jag är kvällstrött. Förr kunde jag gå och lägga mig klockan 8 på kvällarna, men det håller ju liksom inte längre. Numera är vi dock i säng före klockan 10 på kvällarna.

Jag har väldigt svårt för folk som är morgonsura. Att man vill ha det tyst och lugnt kan jag förstå, men inte behöver man vara  tvär och sur för det. I min vänskapskrets fanns det en kille som var VÄLDIGT  tvär och sur på mornarna. Han kunde regera över ett helt hus med sitt surande. Alla brukade tassa på tå för honom på mornarna, vilket för honom kunde vara hela eftermiddagen också. Han och jag hade en uppgörelse om detta en morgon efter en fest då vi skulle iväg och arbeta och alla fick sitta och vänta på honom för han vägrade att stiga upp. Vi visste dessutom att med hans morgonhumör så skulle han vara sur till klockan 4 minst. Jag varnade honom med att han fick 5 minuter på sig, sedan skulle jag hälla vatten över honom. Vilket jag också gjorde. Han blev, lindrigt sagt, skitarg.... men vi hade en rejäl drabbning om morgonsurhet och efter det hade jag faktiskt inga problem med honom. Mig styrde han då inte med sitt morgonhumör.

Hur är det med er? Är ni morgon- eller kvällsmänniskor? Och är ni morgonsura? Att någon är kvällssur har jag aldrig hört talas om...

Jag tycker inte om Julklappshetsen!

Jag blir lika frustrerad varje år. VAD ska jag köpa i julklapp och TILL VILKA och framför allt, för VILKA PENGAR?


Naturligtvis vill jag att sonen ska få fina julklappar, men jag tycker inte att han behöver 50 stycken och inte heller så jättedyra, men vad gör man när kompisarna verkar få hur mycket som helst? Och julen betyder ju jättemycket för honom, naturligtvis.


Och jag vill även visa min uppskattning till vännerna jag har runt om mig, men jag får jätteont i magen då jag själv får dyra klappar av dem, dyra som jag inte har möjlighet att återgälda, inte värdemässigt i alla fall.

Min svärfar som är 87 år och som ställer upp för oss på många sätt vill jag också ge någonting fint, men han "har ju redan allt".

Min syster brukar skämtsamt (säger hon smiley) säga att bara hon får massor av julklappar så behöver vi inte bry oss om några andra.

Numera så köper vi inte julklappar till varandra, utan bara till "barnen". Hennes "barn" är numera 18 och 20 år men de får räknas som barn än så länge. 20-åringen är det lätt med. Han har just flyttat hemifrån och flyttat in i egen lägenhet. Han behöver ALLT! Och numera är det ju lätt att hitta heminredning och sånt billigt. 18-åringen däremot... Han önskar sig en BMW av senaste modell........ Say no more!


Sambons systerdotter är 21 år och samma sak gäller där, än så länge är hon barn. Men till henne är det svårare att hitta klappar. Hon flackar runt litegrann just nu och har inget "fast" hem. Och att köpa träningssaker varje år är ju inte heller roligt. Men som tur var så visste sonen PRECIS vad hon skulle ha.

Sambons systerson är 7 år och det är enklare till honom. Han tycker ju fortfarande om leksaker.


Har en guddotter som är 7 år och fyller 8 på nyårsafton. Till henne ska det köpas både julklapp och present. Och jag vill verkligen ge henne något som passar henne. Hennes mor, min väninna, är duktig på att ge presenter lite när som helst under året, och det är alltid genomtänkta saker.


Sambon då.... Vi brukar köpa någonting tillsammans som vi behöver. Jag brukar alltid ha jättesvårt att hitta julklappar till honom men i år så har jag faktiskt hittat lite småsaker som är helt rätt för honom. Det känner jag mig jätteglad över.


Det som är tråkigt tycker jag, är att många gånger så är det bara tråkigt och jobbigt att köpa alla julklappar. Det känns ibland som om man köper bara för att köpa. Och har man då dåligt med pengar som vi har, så är det särskilt jobbigt.


Jag har bestämt mig för att till nästa år så ska jag prata med alla de här vuxna människorna och försöka förhandla fram ett belopp som vi sätter som maxgräns för klapparna. Att vi inte köper julklappar till varandras barn för mer än 100 kronor eller så. Då skulle vi ha råd att köpa julklappar till fler av sonens vänner.


I morgon ska vi åka ner till stora staden och handla julklappar färdigt. Har varit mycket disciplinerad och skrivit en lista och gjort upp en rutt, så jag tror faktiskt att vi blir klar på några timmar. smiley


RSS 2.0