Läst, hört och tänkt

Jag älskar då jag vaknar före alla i familjen och kan gå ner och dricka mitt kaffe i lugn och ro framför datorn. Jag hinner läsa morrontidningarna i lugn och ro. Uppdatera mig alldeles för mig själv.

När jag var yngre, då för länge sedan..., så behövde jag aldrig väckarklocka. Jag vaknade av mig själv mellan halv 6 och 6 och brukade stiga upp och fika med pappa. Vi satt alldeles tysta i köket och bara väntade in morgonen. Pappa läste tidningen och jag brukade göra mina läxor då.

När jag har haft arbete och det varit tvunget med övertid, så har jag haft fördelen att själv bestämma när övertiden ska göras. Och jag stiger hellre upp kl 5 och gör extratimmarna än att jag ska stanna efter arbetet. Min hjärna funkar helt enkelt bättre på morgontimmarna.

Jag är glad över att vi faktiskt är ganska morgonpigga allihop i familjen. De morgnar (stavas det så?????) som vi sover längre än till kl 9 under ett år tror jag att jag kan räkna på ena handens fingrar.

Nackdelen är ju då att jag är kvällstrött. Förr kunde jag gå och lägga mig klockan 8 på kvällarna, men det håller ju liksom inte längre. Numera är vi dock i säng före klockan 10 på kvällarna.

Jag har väldigt svårt för folk som är morgonsura. Att man vill ha det tyst och lugnt kan jag förstå, men inte behöver man vara  tvär och sur för det. I min vänskapskrets fanns det en kille som var VÄLDIGT  tvär och sur på mornarna. Han kunde regera över ett helt hus med sitt surande. Alla brukade tassa på tå för honom på mornarna, vilket för honom kunde vara hela eftermiddagen också. Han och jag hade en uppgörelse om detta en morgon efter en fest då vi skulle iväg och arbeta och alla fick sitta och vänta på honom för han vägrade att stiga upp. Vi visste dessutom att med hans morgonhumör så skulle han vara sur till klockan 4 minst. Jag varnade honom med att han fick 5 minuter på sig, sedan skulle jag hälla vatten över honom. Vilket jag också gjorde. Han blev, lindrigt sagt, skitarg.... men vi hade en rejäl drabbning om morgonsurhet och efter det hade jag faktiskt inga problem med honom. Mig styrde han då inte med sitt morgonhumör.

Hur är det med er? Är ni morgon- eller kvällsmänniskor? Och är ni morgonsura? Att någon är kvällssur har jag aldrig hört talas om...

Här hemma råder det tystnad idag. Jag har nämligen tappat rösten. Kände redan på lördag morgon att det var på gång.

Efter middag med goda vänner på lördag kväll + 40-års kalas igår afton så la min röst helt av. Jag klarade naturligtvis inte av att vara så tyst som jag borde ha varit...... (NÅN som är förvånad?)

Idag har jag legat i fåtöljen och zappat mellan allehanda serier på TV. Och sett en kostymfilm om Prinsessan på ärten... INNAN sonen kom hem. Var allt jag orkade med. Adam hade berättat för fröknarna att jag inte kunde ta hand om honom utan det var bara pappa som kunde det. Undrar just vad de tänkte.

Varje morgon när vi vaknar brukar jag fråga sonen om han har sovit gott och om han har drömt någonting. En period hade han massor av mardrömmar och jag brukade säga till honom att om man pratar om mardrömmen så försvinner den.

I morse utspelade sig följande konversation:
- Gomorron gubben. Har du sovit gott?
- Mmmmmm, jättegott.
- Har du drömt någonting?
- Mmmmmmm
- Vadå?
- Vill jag inte berätta
- Nähä
- Men det var en bra dröm
- Vill du inte berätta om en bra dröm?
- NÄ, för jag vill inte att den ska försvinna ju.

Så jag får vara nyfiken på hans bra drömmar och lyssna på hans mardrömmar... Oki!

Igår tog jag denna bild på sonens begäran:

 Det är en julklapp från moster uppe i Ersmark.

Men nu vet jag inte om jag törs ha kvar den utomhus, Läste om en flicka som DÖDAR snögubbar... Men det var visst andra snögubbar. (Lotta)

Igår kväll var vi upp på Buberget och åkte skidor på ett helt perfekt preparerat salsgolv. Perfekt! Adam undrade om Torsten hade gjort det bara för oss. Vi var nämligen först ut i backen så det fanns inte ett spår i snön när vi började. Om inte Adam skulle isäng så hade vi nog varit kvar ända till de stänger kl 9. Gissa vilka som kommer att vara där först i morgon bitti???

Resten av kvällen gick återigen i TV-sportens ledband. Handboll - förlust med 2 mål. Men vidare till OS-kval. Behållningen var sonens uttalanden om att de svarta (tyskarna) drog "våra svenskar" i tröjorna och stoppade dem. Sonen var VÄLDIGT arg... Stod och hoppade och pekade på TVn och talade (inte särkilt milt) om för domarna att de missade en hel del. (Vad månde bli av honom i framtiden? Tänkte faktiskt på en viss person här i byn under tiden sonen var som mest upprörd...) När det sedan blev Tillfälligt avbrott 10 sekunder före matchslut lyckades dock JAG skrämma sonen så han flög rätt upp i taket. Blev lite upprörd där.

Konståkningen - Svenska killarna blev sexa och sjua. Jättekul! Sonen (som vid det laget inte ville till sängen längre) undrade om jag trodde att han kunde lära sig att hoppa sådär innan vintern var slut.



Alltså, orkidéer, de är vackra!

Alltså, jag tycker ju om att titta på sport på TV. Och igår kväll var det ju både handboll, skidor och konståkning. En helkväll med andra ord. Som tur var så kom Farbror Tage och hämtade sonen. De skulle och åka skridskor tillsammans med Wilma. De kom hem efter 2 timmar. Adam var dyngsur i svett men så lycklig, så lycklig. Han hade åkt alldeles själv och fort hade det visst gått också.  (Alla barn borde ha en farbror Tage...)

Tillbaks till sporten. Alltså det är härligt när det vänder så snabbt från nederlag till seger som det gjorde i gårdagens handboll. Från att vara säker på att matchen var förlorad 8 sekunder före matchslut så vänder det och helt plötsligt står Sverige som vinnare. Man blir som varm i hjärtat.

Skidorna måste jag erkänna att jag somnade ifrån stundvis...

Men sedan konståkningen - VAD KUL, 2 svenskar i kvällens fria program för herrar och dessutom har 1 av dem medaljkänning. Bara glädjeämnen :)

Ikväll blir det mycket - först egen slalomåkning, sedan handboll och slutligen konståkning. Tur vi inte har någon tid att passa i morgon bitti. Och sonen har planerat in skridskor med sin mor och far i morgon, ja det blir en syn för gudarna *asg*

Skulle behöva en rejäl uppfräschning. Egentligen inget som inte lite färg och tapeter skulle ordna. Men vi kommer liksom aldrig till skott, och när man lever mitt i röran så blir man ju liksom hemmablind.

Men nu har vi i alla fall gjort ett försök att stänga dörren mellan vardagsrum och hall, som jag berättade om tidigare. Funderar fortfarande hur jag ska dölja dörren på ett snyggt sätt i vardagsrummet. På hallsidan är det inget problem, där vet jag redan hur jag ska göra.

Före



Efter



Egentligen har jag ju bara flyttat runt på grejorna, men det blev ett betydligt större rum. TV-hörnan är inte klar än. Ska ställa dit en annan bänk senare.

Förslag på vad jag ska göra med väggen mot hallen (där dörren är) Tyvärr så är det bara den här lilla biten som är timmervägg. Eventuellt är det ett varv längst upp också men troligen inte...

Äntligen! Nu fick jag ju precis det jag ville ha. Några minusgrader och riktig kallsnö. Visserligen kommer jag att vara döslut innan vi fått bort det som ska bort på gården men - Härligt!

Igår var vi på Buberget och åkte skidor hela dagen. Bra i backarna men de mår väldigt bra av den här snön som kom i natt. Precis vad som behövdes. Efteråt for jag och åkte längdskidor i 20 minuter - var helt OK och jag är inte avskräckt. Det blir mera. Men jag måste träna på en sak först. Att få loss skorna ur bindningarna när jag åkt färdigt! Jag fick lov att köra hem från skidstugan i strumplästen, för det var tji i h....e att få loss dem. Men jag fick upprättelse - när jag kom hem fick vare sig sambon eller svägerskan heller loss dem utan att använda tillhyggen. Så det var inte jag som var vek....

 

Med den här härliga bilden från Buberget i går.

och då är det vädret jag pratar om. Jag VILL HA riktigt vinter. Med mycket snö och med minusgrader och med säkra isar. Allt det som gör det värt att bo "mitt i vintern" finns ju inte längre. DEPP!

Vi var uppe på Buberget i går kväll. Den 10 januari kan man bara åka i 1 backe....

Har lånat pjäxor och skidor för längdåkning av väninnan för att prova på om jag fortfarande kan (sålde mina när jag gick ut 9:an med ett löfte om att jag ALDRIG mer skulle äga ett par skidor...). En välsinnad person här i byn har dragit upp ett skidspår mellan järnvägarna med start vid skidstugan. TACK! Enligt svägerskan är det ett perfekt nybörjarspår med inte alltför stora backar och knixar. MEN med det här tövädret ger jag mig inte ut i spåret. 1 dm snö under skidorna tror jag inte är direkt pedagogiskt riktigt med tanke på varför jag svor på att inte åka skidor nåt mer i mitt liv....... Jag vill ha några minusgrader och liiite nysnö i spåret.

Det enda bra är väl att det inte blir så stor uppvärmningskostnad av huset.

Vi kanske skulle offra till vädergudarna så att de blir på bättre humör. Be om snö istället för regn.

Blivit utmanad: 7 sanningar om mig själv. Huvva! Here we go!

1. OM jag hade råd skulle jag vara student hela livet. :) Jag älskar att lära mig nya saker - oavsett vad. Och studentlivet var HÄRLIGT! Tänk vad lite bekymmer man hade då, utan att veta om det. Kanske det egentligen handlar om att jag i grund och botten är riktigt lat.........

2. Jag hatar att shoppa. Det är verkligen INTE kul... Jag längtar ALDRIG efter att shoppa. DET gör däremot min sambo...

3. Jag sjunger hellre än bra *asg* - men det vet redan de flesta.

4. Jag kan namnet på alla utskott i riksdagen. Som de hette 1983......... Värdelöst vetande - JA! Men jag är duktig på att nöta in ramsor om olika saker och sedan sitter de där.

Vilka de var? Fundera på det ni - en ledtråd. JUFSK EB UJ HABKI

5. Jag tycker om att vara ensam - inte ensam = utan vänner, utan ensam = den enda hemma.

6. Jag har väldigt svårt för att göra mig av med böcker som jag köpt. Vissa böcker har jag säkert läst 20 gånger och de övriga kan det ju hända att jag vill läsa igen senare. Böcker är guld värda för mig. Men numera lyssnar jag mest på böcker. Just nu läser jag Laddat möte - Filmades med James Spader och Susan Sarandon, för övrigt också två av mina favoritskådespelare.

7. Jag älskar att titta på gamla svartvita filmer. Cary Grant är fortfarande bland de snyggaste män jag vet. Whao säger jag bara. Och Katherine Hepburn är också en favorit.

Anneli, skulle inte ni ha kommit hem vid det här laget????? Eller har ni bestämt er för att bli kvar och hoppas på att någon annan fixar till huset????????

Nej, jag förstår att jag inte har riktigt koll på hur länge ni skulle vara borta. Jag är ju så nyfiken på hur ni har haft det. Men så länge jag inte hör något förmodar jag att det är bra.

Allt är bra med oss! Vi hörs när ni kommer hem!

Idag har både storkusin och lillkusin varit här och hälsat på. Pojkarna har spelat TV-spel, lekt ute och spelat lite mer TV-spel.

Storkusin och jag har varit ute på stavpromenad (utan stegräknare). Det var jätteskönt. Storkusinen gjorde sedan smoothies åt pojkarna, stora som små, och fruktsallad till oss tjejer. Vi kände oss vääääääldigt nyttiga och sunda.

I afton har vi varit till badhuset och badat med pojkarna. Oj,  vad de tycker att det är kul. Jag hann väl med 400 meters simning, men det är inte lätt med 100 ungar som kastar bollar och hoppar från klätterväggar huller om buller runt om en. Sonen ligger just nu helt utslagen i fåtöljen framför TVn och ser på Timon och Tumba. Är nog väldigt lättsövd ikväll skulle jag tro.

Vill rekommendera en sida för er träningsnarkomaner......... nä, men en sida för er som vill ha koll på motionen.  http://www.funbeat.se/

En jättebra sida tycker jag.

Ok, ok, ok, L8, jag vet... det har inte blivit riktigt varje dag, men.... skam den som ger sig.

... HUR svarar man på inlägg här? Visserligen har jag druckit några glas vin och är väl inte THETL skärpt om man säger så.... men det här tycker jag ändå att jag skulle klara.

Men... man kan ju inte kunna allt här i världen.

Vi har nu städat och ömblerat om (sonens ord, inte fylleskrift...) i vardagsrummet och därmed stängt sonens träningsrunda. Den har gått från vardagsrummet, till hans lekrum, vidare till köket, en snabb rusch genom hallen och sedan tillbaks in till vardagsrummet. Men nu har vi stängt dörren mellan hall och vardagsrum, till sonens stora förtret. Men han var tvungen att erkänna att det blev bättre plats för den nyinskaffade TVn. (40") MÅTTE den nu hålla lika länge som vår gamla TV som höll i 18 år.

Sambons kompanjon har kommit upp från Stockholm ikväll och vi ska arbeta i morgon med en del papper. Tyvärr är han en sån där person som aldrig går och lägger sig och dessutom alltid är uppe när man stiger upp. Inne på sin tredje kopp kaffe eller så. Och ALLTID helt inne på arbete. JAG VILL INTE vara sådan................ och därför sitter jag här på övervåningen och lyssnar på Bananer i Pyjamas med sonen (som redan sover, men det vet ju inte de där nere).

I morgon blir det nog en tidig morgon för mig. Jag har, som vanligt, inte gjort klart alla papper vi ska arbeta med i morgon.... men jag och kompanjonen ska inte sitta förrän på eftermiddagen så jag hinner. SKRATTA INTE!!!

I afton har jag och sambon för övrigt skrämt slag på sonen. Vi såg nämligen småkronornas semifinalmatch i hockey och till slut fick vi lov att säga till sonen att inte var för nära oss för vi visste inte riktigt hur våra extremiteter skulle reagera vid ett eventuellt svenskt mål. När så Sverige gjorde 2-1 i sudden death så blev han helt förstummad - VAD var det vi skrek om??? Både jag och sambon hoppade och klappade och tjöt.

Har pratat med handläggaren på Proffice om arbetet som jag skulle få besked om. Han som skulle göra nästa steg i intervjuerna var ledig till och med måndag. Så först då får jag besked....

Nu är mitt vinglas tomt och sonen snarkar så jag inte hör vad bananerna (i pyjamas) säger, så nu ska jag gå ner och se vad "grabbarna" gör.

Idag väger jag 3,3 kg mer än vad jag gjorde för ett år sedan. Helt otroligt lite med tanke på hur jag har fuskat med mat och motion den andra halvan av 2007. Så nu är det dags att ta tag i det här. Nästan all julmat och godis är slut i skåpen och det är många veckor kvar till nästa storhelg.

Våra vänner som var här över nyår berättade att mannen i huset hade fått gångstavar med inbyggd stegräknare i julklapp av sonen. Det tyckte jag verkade som det man behöver mest av allt här i världen om man som jag, är kontrollfreak när det gäller träning....

Har surfat och sökt lite i dag och hittade den här...


En stegräknare som man sätter fast på sin gångstav. PERFEKT! Drygt 300 kr kostar den. Inte så blodigt tycker jag. VILL HA!

och det känns ganska skönt ändå. Jag är föräldraledig t o m söndag men sambon har börjat om att arbeta.

Nyårshelgen firade vi hemma för första gången på måååååånga år. Vänner från Luleå var här och vi har haft 2 väldigt trevliga dagar tillsammans med dem.

Idag är sonens kusin här. De har saknat varandra i flera dagar nu så återseende var kärt. Ett tag i alla fall... De tillbringar så mycket tid tillsammans att de är som syskon, med tillhörande bråk.... men just nu så är de vänner i alla fall. :)

Väntar på besked om ett arbete som jag var på intervju om före jul. De skulle höra av sig någon av de här dagarna. Jag både vill och inte vill ha det. Är lite "på gruven" inför att börja arbeta igen. Vet ju inte riktigt vad jag har för kapacitet, men jag känner mig ju piggare än vad jag har varit på många år. Var nog före sonen föddes som det kändes så här sist.